publicerad: 2015
riggning
rigg·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till rigga 1
Singular | |
---|---|
en riggning | obestämd form |
en riggnings | obestämd form genitiv |
riggningen | bestämd form |
riggningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
riggningar | obestämd form |
riggningars | obestämd form genitiv |
riggningarna | bestämd form |
riggningarnas | bestämd form genitiv |