publicerad: 2015
rippel
rippel
[rip´el]
substantiv
~n ripplar • glass med strängar av sylt el. choklad
Singular | |
---|---|
en rippel | obestämd form |
en rippels | obestämd form genitiv |
rippeln | bestämd form |
rippelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ripplar | obestämd form |
ripplars | obestämd form genitiv |
ripplarna | bestämd form |
ripplarnas | bestämd form genitiv |