publicerad: 2015
rucka
rucka
verb
~de ~t • flytta; vicka på; rubba; rätta till gången hos klocka
Finita former | |
---|---|
ruckar | presens aktiv |
ruckas | presens passiv |
ruckade | preteritum aktiv |
ruckades | preteritum passiv |
rucka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rucka | infinitiv aktiv |
att ruckas | infinitiv passiv |
har/hade ruckat | supinum aktiv |
har/hade ruckats | supinum passiv |
Presens particip | |
ruckande | |
Perfekt particip | |
en ruckad + substantiv | |
ett ruckat + substantiv | |
den/det/de ruckade + substantiv |