publicerad: 2015
rundel
rundel
substantiv
~n rundlar • rund linje el. figur, ring, krets
Singular | |
---|---|
en rundel | obestämd form |
en rundels | obestämd form genitiv |
rundeln | bestämd form |
rundelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
rundlar | obestämd form |
rundlars | obestämd form genitiv |
rundlarna | bestämd form |
rundlarnas | bestämd form genitiv |