SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ruptur
rupt·­ur [‑u´r] substantiv ~en ~er bristning; brytning
Singular
en rupturobestämd form
en ruptursobestämd form genitiv
rupturenbestämd form
rupturensbestämd form genitiv
Plural
rupturerobestämd form
rupturersobestämd form genitiv
rupturernabestämd form
rupturernasbestämd form genitiv