publicerad: 2015
rutschning
rutsch·ning
substantiv
~en ~ar rutscha
Singular | |
---|---|
en rutschning | obestämd form |
en rutschnings | obestämd form genitiv |
rutschningen | bestämd form |
rutschningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rutschningar | obestämd form |
rutschningars | obestämd form genitiv |
rutschningarna | bestämd form |
rutschningarnas | bestämd form genitiv |