publicerad: 2015
rymmare
rymm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rymmarna • till rymma 1
Singular | |
---|---|
en rymmare | obestämd form |
en rymmares | obestämd form genitiv |
rymmaren | bestämd form |
rymmarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rymmare | obestämd form |
rymmares | obestämd form genitiv |
rymmarna | bestämd form |
rymmarnas | bestämd form genitiv |