publicerad: 2015
sällskapsrum
säll·skaps|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till sällskap 1,2 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett sällskapsrum | obestämd form |
ett sällskapsrums | obestämd form genitiv |
sällskapsrummet | bestämd form |
sällskapsrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sällskapsrum | obestämd form |
sällskapsrums | obestämd form genitiv |
sällskapsrummen | bestämd form |
sällskapsrummens | bestämd form genitiv |