publicerad: 2015
såningsman
så·nings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • ⟨åld.⟩ såning 1man 1
Singular | |
---|---|
en såningsman | obestämd form |
en såningsmans | obestämd form genitiv |
såningsmannen | bestämd form |
såningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
såningsmän | obestämd form |
såningsmäns | obestämd form genitiv |
såningsmännen | bestämd form |
såningsmännens | bestämd form genitiv |