publicerad: 2015
senvinter
sen|vinter
substantiv
~n ‑vintrar 1sen vinter
Singular | |
---|---|
en senvinter | obestämd form |
en senvinters | obestämd form genitiv |
senvintern | bestämd form |
senvinterns | bestämd form genitiv |
Plural | |
senvintrar | obestämd form |
senvintrars | obestämd form genitiv |
senvintrarna | bestämd form |
senvintrarnas | bestämd form genitiv |