publicerad: 2015
sitta
sitta
verb
satt, suttit, pres. sitter • sitta till bords; skruven sitter bra
Finita former | |
---|---|
sitter | presens aktiv |
sitts (sittes) | presens passiv |
satt | preteritum aktiv |
satts | preteritum passiv |
sitt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sitta | infinitiv aktiv |
att sittas | infinitiv passiv |
har/hade suttit | supinum aktiv |
har/hade suttits | supinum passiv |
Presens particip | |
sittande |
sitta av
1 stiga ner från häst: sitta av (hästen)2 avtjäna straff; vara med på ngt: sitta av hela strafftiden; sitta av en föreläsningInfinita former att sitta av infinitiv aktiv Presens particip avsittande
sitta emellan
• bli oskyldigt drabbadInfinita former att sitta emellan infinitiv aktiv Presens particip emellansittande
sitta i
• vara kvar: mögellukten satt i länge
sitta inne
1 ⟨vard.⟩ sitta i fängelse2 vara i besittning av: sitta inne med värdefulla upplysningar3 segern satt långt inne segern vanns med stor möda
sitta upp
• hoppa upp och sätta sig på hästInfinita former att sitta upp infinitiv aktiv Presens particip uppsittande
sitta åt
1 om klädesplagg: vara trång2 det satt hårt åt det kostade stor möda