publicerad: 2015
sittben
sitt|ben
substantiv
~et; pl. ~ • i bäckenet
Singular | |
---|---|
ett sittben | obestämd form |
ett sittbens | obestämd form genitiv |
sittbenet | bestämd form |
sittbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sittben | obestämd form |
sittbens | obestämd form genitiv |
sittbenen | bestämd form |
sittbenens | bestämd form genitiv |