publicerad: 2015
skranka
1skranka
substantiv
~n skrankor • mest i pl.; gräns, skiljemur; spärr; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
en skranka | obestämd form |
en skrankas | obestämd form genitiv |
skrankan | bestämd form |
skrankans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skrankor | obestämd form |
skrankors | obestämd form genitiv |
skrankorna | bestämd form |
skrankornas | bestämd form genitiv |
2skranka
verb
~de ~t • tills. med av:
Finita former | |
---|---|
skrankar | presens aktiv |
skrankas | presens passiv |
skrankade | preteritum aktiv |
skrankades | preteritum passiv |
skranka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skranka | infinitiv aktiv |
att skrankas | infinitiv passiv |
har/hade skrankat | supinum aktiv |
har/hade skrankats | supinum passiv |
Presens particip | |
skrankande |
skranka av
• avdela med skrankInfinita former att skranka av infinitiv aktiv Presens particip avskrankande