publicerad: 2015
skrutt
1skrutt
oböjligt substantiv
• ⟨vard.⟩ skräp: ett skrutt; (det är) bara skrutt (med morfar) mycket dåligt
Singular | |
---|---|
ett skrutt | obestämd form |
2skrutt
substantiv
~en ~ar 1 ⟨vard.⟩ skröplig gubbe; oduglig person2 ⟨vard.⟩ kärnhus
Singular | |
---|---|
en skrutt | obestämd form |
en skrutts | obestämd form genitiv |
skrutten | bestämd form |
skruttens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skruttar | obestämd form |
skruttars | obestämd form genitiv |
skruttarna | bestämd form |
skruttarnas | bestämd form genitiv |