publicerad: 2015
skruva
skruva
verb
~de ~t • vrida runt skruv; få att rotera: hon skruvade bollen i mål – De flesta sammansättn. med skruv- hör till skruva.
Finita former | |
---|---|
skruvar | presens aktiv |
skruvas | presens passiv |
skruvade | preteritum aktiv |
skruvades | preteritum passiv |
skruva | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skruva | infinitiv aktiv |
att skruvas | infinitiv passiv |
har/hade skruvat | supinum aktiv |
har/hade skruvats | supinum passiv |
Presens particip | |
skruvande | |
Perfekt particip | |
en skruvad + substantiv | |
ett skruvat + substantiv | |
den/det/de skruvade + substantiv |
skruva sig
1 vrida sig oroligt2 om isflak: torna sig i vallarOrdform(er) skruva sig