publicerad: 2015
skrynkla
1skrynkla
substantiv
~n skrynklor • missprydande veck – I sammansättn. skrynkel-.
Singular | |
---|---|
en skrynkla | obestämd form |
en skrynklas | obestämd form genitiv |
skrynklan | bestämd form |
skrynklans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skrynklor | obestämd form |
skrynklors | obestämd form genitiv |
skrynklorna | bestämd form |
skrynklornas | bestämd form genitiv |
2skrynkla
verb
~de ~t • göra skrynklor på, knyckla till
Finita former | |
---|---|
skrynklar | presens aktiv |
skrynklas | presens passiv |
skrynklade | preteritum aktiv |
skrynklades | preteritum passiv |
skrynkla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skrynkla | infinitiv aktiv |
att skrynklas | infinitiv passiv |
har/hade skrynklat | supinum aktiv |
har/hade skrynklats | supinum passiv |
Presens particip | |
skrynklande | |
Perfekt particip | |
en skrynklad + substantiv | |
ett skrynklat + substantiv | |
den/det/de skrynklade + substantiv |
skrynkla sig
• bli skrynkligOrdform(er) skrynkla sig