publicerad: 2015
skvallrare
skvallr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. skvallrarna skvallra
Singular | |
---|---|
en skvallrare | obestämd form |
en skvallrares | obestämd form genitiv |
skvallraren | bestämd form |
skvallrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skvallrare | obestämd form |
skvallrares | obestämd form genitiv |
skvallrarna | bestämd form |
skvallrarnas | bestämd form genitiv |