publicerad: 2015
snöra
snöra
verb
snörde el. snörade, snört el. snörat, snörd n. snört el. snörad n. snörat, pres. snör el. snörar • fästa med snöre: snöra (till) skorna
| Finita former | |
|---|---|
| snör | presens aktiv |
| snörs (snöres) | presens passiv |
| snörde (snörade) | preteritum aktiv |
| snördes (snörades) | preteritum passiv |
| snör (snöra) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att snöra | infinitiv aktiv |
| att snöras | infinitiv passiv |
| har/hade snört (snörat) | supinum aktiv |
| har/hade snörts (snörats) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| snörande | |
| Perfekt particip | |
| en snörd (snörad) + substantiv | |
| ett snört (snörat) + substantiv | |
| den/det/de snörda (snörade) + substantiv | |
snöra av
• lösa upp snörknut e.d.: snöra av el. avsnöra ngtInfinita former att snöra av infinitiv aktiv Presens particip avsnörande Perfekt particip en avsnörad (avsnörd) + substantiv ett avsnörat (avsnört) + substantiv den/det/de avsnörade (avsnörda) + substantiv


