publicerad: 2015
snarkare
snark·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. snarkarna snarka
Singular | |
---|---|
en snarkare | obestämd form |
en snarkares | obestämd form genitiv |
snarkaren | bestämd form |
snarkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snarkare | obestämd form |
snarkares | obestämd form genitiv |
snarkarna | bestämd form |
snarkarnas | bestämd form genitiv |