publicerad: 2015
sovare
sov·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. sovarna sova
Singular | |
---|---|
en sovare | obestämd form |
en sovares | obestämd form genitiv |
sovaren | bestämd form |
sovarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sovare | obestämd form |
sovares | obestämd form genitiv |
sovarna | bestämd form |
sovarnas | bestämd form genitiv |