publicerad: 2015
speta
1speta
substantiv
~n spetor 1 ⟨vard.⟩ mager person2 ⟨prov.⟩ flisa; sticka
Singular | |
---|---|
en speta | obestämd form |
en spetas | obestämd form genitiv |
spetan | bestämd form |
spetans | bestämd form genitiv |
Plural | |
spetor | obestämd form |
spetors | obestämd form genitiv |
spetorna | bestämd form |
spetornas | bestämd form genitiv |
2speta
verb
~de ~t • spreta, sticka upp el. ut
Finita former | |
---|---|
spetar | presens aktiv |
spetade | preteritum aktiv |
speta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att speta | infinitiv aktiv |
har/hade spetat | supinum aktiv |
Presens particip | |
spetande |