publicerad: 2015
spexare
spex·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. spexarna spexa
Singular | |
---|---|
en spexare | obestämd form |
en spexares | obestämd form genitiv |
spexaren | bestämd form |
spexarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spexare | obestämd form |
spexares | obestämd form genitiv |
spexarna | bestämd form |
spexarnas | bestämd form genitiv |