publicerad: 2015
splittrare
splittr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. splittrarna 1splittra
Singular | |
---|---|
en splittrare | obestämd form |
en splittrares | obestämd form genitiv |
splittraren | bestämd form |
splittrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
splittrare | obestämd form |
splittrares | obestämd form genitiv |
splittrarna | bestämd form |
splittrarnas | bestämd form genitiv |