publicerad: 2015
spott
1spott
[spåt´]
substantiv
~et 1 saliv2 hån: spott och spe – Alla sammansättn. med spott- hör till spott 1.
Singular | |
---|---|
ett spott | obestämd form |
ett spotts | obestämd form genitiv |
spottet | bestämd form |
spottets | bestämd form genitiv |
2spott
[spåt´]
substantiv
~en ~ar • spotlight
Singular | |
---|---|
en spott | obestämd form |
en spotts | obestämd form genitiv |
spotten | bestämd form |
spottens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spottar | obestämd form |
spottars | obestämd form genitiv |
spottarna | bestämd form |
spottarnas | bestämd form genitiv |