publicerad: 2015
spretighet
spret·ig·het
substantiv
~en ~er spretig
Singular | |
---|---|
en spretighet | obestämd form |
en spretighets | obestämd form genitiv |
spretigheten | bestämd form |
spretighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
spretigheter | obestämd form |
spretigheters | obestämd form genitiv |
spretigheterna | bestämd form |
spretigheternas | bestämd form genitiv |