publicerad: 2015
sprickbildning
sprick|bild·ning
substantiv
~en ~ar 1spricka bildning 1
Singular | |
---|---|
en sprickbildning | obestämd form |
en sprickbildnings | obestämd form genitiv |
sprickbildningen | bestämd form |
sprickbildningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprickbildningar | obestämd form |
sprickbildningars | obestämd form genitiv |
sprickbildningarna | bestämd form |
sprickbildningarnas | bestämd form genitiv |