publicerad: 2015
störa
1störa
verb
~de ~t • stödja med störar: störa bönor
Finita former | |
---|---|
störar | presens aktiv |
störas | presens passiv |
störade | preteritum aktiv |
störades | preteritum passiv |
störa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att störa | infinitiv aktiv |
att störas | infinitiv passiv |
har/hade störat | supinum aktiv |
har/hade störats | supinum passiv |
Presens particip | |
störande | |
Perfekt particip | |
en störad + substantiv | |
ett störat + substantiv | |
den/det/de störade + substantiv |
2störa
verb
störde, stört, pres. stör • besvära, oroa, vålla omak, avbryta
Finita former | |
---|---|
stör | presens aktiv |
störs (störes) | presens passiv |
störde | preteritum aktiv |
stördes | preteritum passiv |
stör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att störa | infinitiv aktiv |
att störas | infinitiv passiv |
har/hade stört | supinum aktiv |
har/hade störts | supinum passiv |
Presens particip | |
störande | |
Perfekt particip | |
en störd + substantiv | |
ett stört + substantiv | |
den/det/de störda + substantiv | |
den störde + maskulint substantiv |
störa sig
• ⟨vard.⟩ bli irriterad av: störa sig på ngns attitydOrdform(er) störa sig