SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
störning
stör·­ning substantiv ~en ~ar störningar i radio­sändningenirriterande av­brott, bråk; ​till 2störafysisk el. psykisk labilitet
Singular
en störningobestämd form
en störningsobestämd form genitiv
störningenbestämd form
störningensbestämd form genitiv
Plural
störningarobestämd form
störningarsobestämd form genitiv
störningarnabestämd form
störningarnasbestämd form genitiv