publicerad: 2015
störa
1störa
verb
~de ~t • stödja med störar: störa bönor
| Finita former | |
|---|---|
| störar | presens aktiv |
| störas | presens passiv |
| störade | preteritum aktiv |
| störades | preteritum passiv |
| störa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att störa | infinitiv aktiv |
| att störas | infinitiv passiv |
| har/hade störat | supinum aktiv |
| har/hade störats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| störande | |
| Perfekt particip | |
| en störad + substantiv | |
| ett störat + substantiv | |
| den/det/de störade + substantiv | |
2störa
verb
störde, stört, pres. stör • besvära, oroa, vålla omak, avbryta
| Finita former | |
|---|---|
| stör | presens aktiv |
| störs (störes) | presens passiv |
| störde | preteritum aktiv |
| stördes | preteritum passiv |
| stör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att störa | infinitiv aktiv |
| att störas | infinitiv passiv |
| har/hade stört | supinum aktiv |
| har/hade störts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| störande | |
| Perfekt particip | |
| en störd + substantiv | |
| ett stört + substantiv | |
| den/det/de störda + substantiv | |
| den störde + maskulint substantiv | |
störa sig
• ⟨vard.⟩ bli irriterad av: störa sig på ngns attitydOrdform(er) störa sig


