publicerad: 2015
stenkummel
sten|kummel
substantiv
‑kumlet; pl. ~, best. pl. ‑kumlen • till 1kummel 1,2 sten 1
Singular | |
---|---|
ett stenkummel | obestämd form |
ett stenkummels | obestämd form genitiv |
stenkumlet | bestämd form |
stenkumlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stenkummel | obestämd form |
stenkummels | obestämd form genitiv |
stenkumlen | bestämd form |
stenkumlens | bestämd form genitiv |