publicerad: 2015
stenpelare
sten|pel·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑pelarna sten 1 pelare
Singular | |
---|---|
en stenpelare | obestämd form |
en stenpelares | obestämd form genitiv |
stenpelaren | bestämd form |
stenpelarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stenpelare | obestämd form |
stenpelares | obestämd form genitiv |
stenpelarna | bestämd form |
stenpelarnas | bestämd form genitiv |