publicerad: 2015
strejk
strejk
substantiv
~en ~er • arbetsnedläggelse som (fackligt) påtryckningsmedel; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
en strejk | obestämd form |
en strejks | obestämd form genitiv |
strejken | bestämd form |
strejkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
strejker | obestämd form |
strejkers | obestämd form genitiv |
strejkerna | bestämd form |
strejkernas | bestämd form genitiv |