SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
strupe
strupe substantiv ~n strupar ha kniven på strupen vara i en kritisk situation; ​ha guld i strupen ha en vacker sång­röst
Singular
en strupeobestämd form
en strupesobestämd form genitiv
strupenbestämd form
strupensbestämd form genitiv
Plural
struparobestämd form
struparsobestämd form genitiv
struparnabestämd form
struparnasbestämd form genitiv