publicerad: 2015
styra
styra
verb
styrde, styrt, pres. styr 1 manövrera fordon i önskad riktning2 bestämma över, leda – De flesta sammansättn. med styr- hör till styra 1.
Finita former | |
---|---|
styr | presens aktiv |
styrs (styres) | presens passiv |
styrde | preteritum aktiv |
styrdes | preteritum passiv |
styr | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att styra | infinitiv aktiv |
att styras | infinitiv passiv |
har/hade styrt | supinum aktiv |
har/hade styrts | supinum passiv |
Presens particip | |
styrande | |
Perfekt particip | |
en styrd + substantiv | |
ett styrt + substantiv | |
den/det/de styrda + substantiv | |
den styrde + maskulint substantiv |
styra om
• ombesörjaInfinita former att styra om infinitiv aktiv Presens particip omstyrande Perfekt particip en omstyrd + substantiv ett omstyrt + substantiv den/det/de omstyrda + substantiv den omstyrde + maskulint substantiv
styra sig
• ha kontroll över sig självOrdform(er) styra sig