publicerad: 2015
svecism
svec·ism
[‑is´m]
substantiv
~en ~er • svenskpåverkad språkegenhet i icke-svenskt språk
Singular | |
---|---|
en svecism | obestämd form |
en svecisms | obestämd form genitiv |
svecismen | bestämd form |
svecismens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svecismer | obestämd form |
svecismers | obestämd form genitiv |
svecismerna | bestämd form |
svecismernas | bestämd form genitiv |