publicerad: 2015
sveda
1sveda
substantiv
~n • svidande smärta, plåga: sveda och värk
Singular | |
---|---|
en sveda | obestämd form |
en svedas | obestämd form genitiv |
svedan | bestämd form |
svedans | bestämd form genitiv |
2sveda
verb
svedde, svett, svedd n. svett, pres. sveder • bränna på ytan el. i kanten
Finita former | |
---|---|
sveder | presens aktiv |
sveds (svedes) | presens passiv |
svedde | preteritum aktiv |
sveddes | preteritum passiv |
sved | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att sveda | infinitiv aktiv |
att svedas | infinitiv passiv |
har/hade svett | supinum aktiv |
har/hade svetts | supinum passiv |
Presens particip | |
svedande | |
Perfekt particip | |
en svedd + substantiv | |
ett svett + substantiv | |
den/det/de svedda + substantiv | |
den svedde + maskulint substantiv |