publicerad: 2015
svimningsanfall
svim·nings|an·fall
substantiv
~et; pl. ~ • till anfall 2 svimning
Singular | |
---|---|
ett svimningsanfall | obestämd form |
ett svimningsanfalls | obestämd form genitiv |
svimningsanfallet | bestämd form |
svimningsanfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
svimningsanfall | obestämd form |
svimningsanfalls | obestämd form genitiv |
svimningsanfallen | bestämd form |
svimningsanfallens | bestämd form genitiv |