publicerad: 2015
synkronicitet
syn·kron·ic·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en synkron
Singular | |
---|---|
en synkronicitet | obestämd form |
en synkronicitets | obestämd form genitiv |
synkroniciteten | bestämd form |
synkronicitetens | bestämd form genitiv |