publicerad: 2015
talan
tal·an
substantiv; best. ~ • käromål; svaromål; föra ngns talan vara talesman för ngn; inte ha ngn talan inte få yttra sig
| Singular | |
|---|---|
| en talan | obestämd form |
| en talans | obestämd form genitiv |
| talan | bestämd form |
| talans | bestämd form genitiv |


