publicerad: 2015
tamburin
tamb·ur·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ett rytminstrument med metallplattor
Singular | |
---|---|
en tamburin | obestämd form |
en tamburins | obestämd form genitiv |
tamburinen | bestämd form |
tamburinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tamburiner | obestämd form |
tamburiners | obestämd form genitiv |
tamburinerna | bestämd form |
tamburinernas | bestämd form genitiv |