publicerad: 2015
tillgripa
till|gripa
verb
‑grep, ‑gripit, ‑gripen ‑gripet ‑gripna, pres. ‑griper 1 ta till, använda: tillgripa el. gripa till vapen2 olovligt ta, stjäla: tillgripa ett värdeföremål – I gripa till kan till vara obetonat.
Finita former | |
---|---|
tillgriper | presens aktiv |
tillgrips (tillgripes) | presens passiv |
tillgrep | preteritum aktiv |
tillgreps | preteritum passiv |
tillgrip | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillgripa | infinitiv aktiv |
att tillgripas | infinitiv passiv |
har/hade tillgripit | supinum aktiv |
har/hade tillgripits | supinum passiv |
Presens particip | |
tillgripande | |
Perfekt particip | |
en tillgripen + substantiv | |
ett tillgripet + substantiv | |
den/det/de tillgripna + substantiv |