publicerad: 2015
tjurrusning
tjur|rus·ning
substantiv
~en ~ar • blind rusning
Singular | |
---|---|
en tjurrusning | obestämd form |
en tjurrusnings | obestämd form genitiv |
tjurrusningen | bestämd form |
tjurrusningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tjurrusningar | obestämd form |
tjurrusningars | obestämd form genitiv |
tjurrusningarna | bestämd form |
tjurrusningarnas | bestämd form genitiv |