publicerad: 2015
tjusning
tjus·ning
substantiv
~en ~ar tjusa
Singular | |
---|---|
en tjusning | obestämd form |
en tjusnings | obestämd form genitiv |
tjusningen | bestämd form |
tjusningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tjusningar | obestämd form |
tjusningars | obestämd form genitiv |
tjusningarna | bestämd form |
tjusningarnas | bestämd form genitiv |