publicerad: 2015
tomtegubbe
tomte|gubbe
substantiv
~n ‑gubbar • ⟨vard.⟩ tomte gubbe
Singular | |
---|---|
en tomtegubbe | obestämd form |
en tomtegubbes | obestämd form genitiv |
tomtegubben | bestämd form |
tomtegubbens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tomtegubbar | obestämd form |
tomtegubbars | obestämd form genitiv |
tomtegubbarna | bestämd form |
tomtegubbarnas | bestämd form genitiv |