publicerad: 2015
traktering
trakt·er·ing
substantiv
~en ~ar • förplägnad, undfägnad, måltid
| Singular | |
|---|---|
| en traktering | obestämd form |
| en trakterings | obestämd form genitiv |
| trakteringen | bestämd form |
| trakteringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| trakteringar | obestämd form |
| trakteringars | obestämd form genitiv |
| trakteringarna | bestämd form |
| trakteringarnas | bestämd form genitiv |


