publicerad: 2015
tungben
tung|ben
substantiv
~et; pl. ~ • till 1tunga 1 ben 1
Singular | |
---|---|
ett tungben | obestämd form |
ett tungbens | obestämd form genitiv |
tungbenet | bestämd form |
tungbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tungben | obestämd form |
tungbens | obestämd form genitiv |
tungbenen | bestämd form |
tungbenens | bestämd form genitiv |