publicerad: 2015
turgumma
tur|gumma
substantiv
~n ‑gummor • ⟨vard.⟩ till 2tur 1gumma
Singular | |
---|---|
en turgumma | obestämd form |
en turgummas | obestämd form genitiv |
turgumman | bestämd form |
turgummans | bestämd form genitiv |
Plural | |
turgummor | obestämd form |
turgummors | obestämd form genitiv |
turgummorna | bestämd form |
turgummornas | bestämd form genitiv |