publicerad: 2015
tvivel
tvivel
[tvi´vel]
substantiv
tvivlet; pl. ~, best. pl. tvivlen • bristande övertygelse
Singular | |
---|---|
ett tvivel | obestämd form |
ett tvivels | obestämd form genitiv |
tvivlet | bestämd form |
tvivlets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tvivel | obestämd form |
tvivels | obestämd form genitiv |
tvivlen | bestämd form |
tvivlens | bestämd form genitiv |