publicerad: 2015
undanbe
und·an|be
el. åld. und·an|bedja
verb
‑bad, ‑bett, ‑bedd n. ‑bett, pres. ‑ber • särsk. i ett formelartat uttr.; all uppvaktning (på min 50-årsdag) undanbedes jag vill inte ha ngn uppvaktning
Finita former | |
---|---|
undanber (undanbeder) | presens aktiv |
undanbes (undanbeds, undanbedes, undanbedjes) | presens passiv |
undanbad | preteritum aktiv |
undanbads | preteritum passiv |
undanbe (undanbed) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att undanbe (undanbedja) | infinitiv aktiv |
att undanbes (undanbedjas) | infinitiv passiv |
har/hade undanbett | supinum aktiv |
har/hade undanbetts | supinum passiv |
Presens particip | |
undanbedjande | |
Perfekt particip | |
en undanbedd + substantiv | |
ett undanbett + substantiv | |
den/det/de undanbedda + substantiv |
undanbe sig
• be att få slippa: undanbe sig ngtOrdform(er) undanbe sig