publicerad: 2015
underbetyg
under|be·tyg
substantiv
~et; pl. ~ • inte godkänt betyg
Singular | |
---|---|
ett underbetyg | obestämd form |
ett underbetygs | obestämd form genitiv |
underbetyget | bestämd form |
underbetygets | bestämd form genitiv |
Plural | |
underbetyg | obestämd form |
underbetygs | obestämd form genitiv |
underbetygen | bestämd form |
underbetygens | bestämd form genitiv |